torsdag 16 mars 2017

Fejsar fobi, Marcus & Martinus och en bruten arm...

I fredags morse ringde klockan vid 4:30 första gången. Jag va redan vaken... Låg o drog mig till 4:45 då jag steg upp o började väcka barnen som konstigt nog skuttade ur sängen o klädde på sig utan gnäll.. :-D  Vi gjorde oss klara, jag tog mina 3 magiska 5mg piller,  bryggde kaffe & bar ut väskorna i bilen o så drog vi mot Visby Airport.

Bilresan in va lugn. Anders tyckte att jag alltid borde ta sobril när jag ska åka bil med honom. ;-) 

Framme på flygplatsen va jag väääldigt lugn o fokuserad. Vi checkade in, hängde lite i avgångshallen & snart va det dags att gå ut till planet.  Jag gick först av oss med målmedvetna snabba steg mot planet, upp för trappan och när jag steg in i planet tog jag ögonkontakt m flygvärdinnan o sa "Hej! Jag är livrädd för att flyga men jag har tagit tabletter o känner mig rätt lugn" hon svarade: "Jag såg det direkt du kom in. Det här kommer gå bra. Jag har koll på dig"

För dom flesta är en sådan här flygning ingen big deal men för mig va det ett STORT steg!! 
Varför kändes den här resan då så där extra jobbig o speciell..? Jo! 
Jag har inte flugit inrikes på ca 15år. Och inte kortare än 3h. Att flyga kort gör att jag måste planera intaget av Sobrilen för att inte vara för väck när det är dags att gå på eller av men vill ändå att dom ska dämpa min ångest bra.  Och den där sista resan (för 15år sen) jag gjorde med total panikångest (satt o tryckte huvudet mot sätet framför) va just från Visby i ett propellerplan till bromma som då gjorde att jag helt slutade att flyga i 5-6år. Har dock ändå  flugit endel sen 2008 men bara långa flygningar o med 25mg sobril i kroppen o helt knockad i 3-4h. Senaste 2 resorna har jag dock gått ner till 15mg o det har funkat bra.

Vi satte oss längst bak. Det kändes skönt att inte ens se propellrarna utan bara vingen.
*Sobrilfejset*
Starten gick bra. Jag satt vid fönstret men tittade inte ut förrän vi kom ovanför molnen. Kändes mycket bättre att ha moln under sig än att se ända ner till marken (höjdskräck).  Sen serverades det frukost men innan det vågade jag mig upp o tränga mig in på den minimala toaletten. 


Jag njöt av den goda frukosten o drack 2 koppar gott kaffe. 


Barnen uppskattade också flygningen och jag tror o hoppas att dom inte heller denna gången märkte att jag va orolig.

sen va det snart dax att landa. Det va liiiite skakigt ner genom molnen och jag kramade Anders hand hårt under landningen. Minnena från flygningen är redan lite diffusa som dom brukar bli pga sobrilen. Jag är ändå sååå grymt stolt över att jag vågade detta och vet nu att jag även fixar korta inrikesflygningar i mindre plan.  Och jag somnade inte ens.. Trots att jag va riktigt seg på bussen in till Gbg. Men när vi checkat in på hotellet hade sobrilen släppt o jag piggnade till. Ännu en väg från ön har öppnat sig och jag hoppas snart kunna flyga till sthlm ist för att lägga 4-5h på båt & båtbuss.

så va vi redo för några timmar på stan!!    

Klockan va bara strax efter 9 när vi checkat in på Scandic Crown men jag hade fått span på butiken "Flying tiger" på avenyn när vi åkte in med flygbussen så en promenad dit med paus för fika så blev den butiken vårt första mål. 

Vi va även i saluhallen o kollade in massa godsaker och jag önskade att vi kunde gå banans o köpa massa gott.

Sen gick vi till Nordstan och åt lunch på ett sushi hak.
Och där va dom så fantastiska att dom sa att det va okej att hämta annan mat till barnen bara vi tog hand om skräpet efteråt. Så Agnes fick mac donalds medans vi andra åt sushi.. 
Sen gick vi tillbaka till hotellet och intog bubbelbadet högst upp i en timme. Badade, bastade & kollade utsikten med vårsolen i ansiktet.
Efter det gick jag till Nordstan själv för att prova lite träningskor medans Anders skulle försöka få tjejerna att pausa & ladda om inför kvällen. Gick väl sådär för oss alla.


Vid 17 va vi alla piffade o klara och gick vi ner i lobbyn o tog en fördrink innan maten dvs läsk till barnen & en öl till mig o Anders. 

Vi åt gott tillsammans med typ 1000 andra barnfamiljer som också laddade för M&M konserten. Skönt att äta på ett ställe där det är fler peppade & högljudda ungar. Pratade lite med trevliga Skånska bordsgrannar. 
När maten va intagen bar det av till Scandinavium. Vi tog den enkla vägen och tog en taxi. När vi kom fram va det en helt gaaaalen kö.. Men strax efteråt släppte dom in o snart va vi inne. Vi la 900kr på Merchandise.. Och barnen va så glada & super taggade.

Det va 2 förband men så äntligen klockan 20:15 drog det igång och Marcus & Martinus kom upp ur golvet. Konserten va bra, dom är begåvade dom där 2 barnen. Men jag förstår inte det där skrikandet tjejerna håller på med.. Brukar inte behöva öronproppar men dom där skriken skar i öronen. Astrid blev lite trött när det va 1/2h kvar o ville gå hem. Anders tog ut henne o matade henne med lite godis så va hon på G igen. Agnes va så glad. Sjöng, stod upp o dansade o lyckan lyste. 

När konserten va slut så valde vi att gå till hotellet. ca 1-2km. Och barnen travade snällt på. Och båda slocknade därför också snabbt när vi kom till rummet & vi vuxna sov också snart gott.

Vid kl 9 dagen efter satt vi redan o åt god hotellfrukost. Sen gav jag o Astrid oss av mot Nordstan för att köpa nya fräna skor till henne (Blev ett avunsjuke-drama när Agnes fått nya skor dagen innan). Innan klockan blev 10 så passade jag o Astrid på att fika lite o fånga pokemons i Nordstan. När sko-inköpet va klart återvände vi till hotellet för att packa ihop och checka ut & ge barnen lunch på centralen. Och vid 12:30 satt vi på tåget mot Sthlm.  

Det va 1:a gången barnen åkte tåg som dom minns & Anders premiär på tåg i Sverige. 
Såååå himla skönt att åka tåg ist för att sitta i bil i 5-6h. 

Väl framme på centralen måste vi sett ut som "Sune på semester". 2 vuxna med varsit barn i handen + väskor som försöker ta sig fram genom myllret o sen få hjälp att köpa biljetter som skulle ta oss till Sågen. Barnen är inte ett dugg city-tränade o jag känner mig ringrostig. Men snart va vi på en tunnelbana och bytte sen till buss.

Barnen tyckte det va så coolt med alla olika färdmedel vi bockat av denna helgen. Bil, flyg, buss, taxi, tåg, tunnelbana & båt! 

Det blev en mysig kväll på "Gräddhyllan" hos sis m familj. Så kul att träffa Nancy igen. Det tyckte tjejerna också. 

Vi åt gott & kollade på Mellofinalen. Sen somnade vi ganska snart.

Dagen efter vaknade jag vid 6!! Eller Astrid fick näsblod o väckte mig. Vi steg upp o hängde men Joel & Nancy. Vid 7 åkte jag till MAXI för att köpa frallor.. Dom öppnade klockan 8!! Så hem igen o så återvände jag o Astrid vid 8 och köpte hem massa goda frallor och så åt vi go-frukost ihop innan Joel så vänligt körde oss till båten. Vid 16:30 va vi äntligen hemma. Jag va sååå trött efter en intensiv helg o somnade, vaknade vid 18, åt mat & la mig igen. 

Det va en härlig, mysig & rolig helg vi hade. Fast det ska erkännas att barnen bråkade en hel del.. Men det är nästan glömt nu. Jag hoppas och tror att dom också bara minns det roliga med sin julklapp 2016. Dom va dock enade om att det va en grym julklapp och önskar sig något liknande nästa år. Mello-final va ett förslag! 

Så va det Måndag o vardag igen. 

Den brutna armen då? Jo.. 
På sportlovet lyckades Agnes misslyckas med en spagat på fritids o landade på sin arm. När jag kom för att hämta satt hon med en ispåse på armen och klagade då & då i några dagar på att det gjorde ont. Jag tänkte att vi kanske borde kolla upp det men hon kunde ju använda armen o verkade inte ha jätte ont. Tänkte att hon fått en blodsutgjutelse el nått o att det skulle gå över så jag avvaktade. 
På Fredagskvällen efter konserten skulle hon hoppa ner från våningsängen på hotellet och höll kvar lite för länge och det drog till lite i armen. Hon blev jätte ledsen & jag och Anders sa att vi nog ska kolla upp det på måndag. Sagt o gjort. Anders fick en tid på VC på eftermiddagen. Läkaren skickade en remiss till röntgen i Visby o sa att dom skulle köra in direkt. Så när jag slutade vid 17 lämnade han Astrid hos mig och drog till stan & lassis m Agnes.

Vid 22 va dom hemma igen! Med Agnes hela arm i gips. Det undre benet i underarmen är av!!

Fy va jag har dåligt samvete... Har hon gått med detta i 2 veckor? 

Hon ska ha gipset i 4-6 veckor. Det kommer bli tufft. Bla med kläder men också att duscha och så missar hon typ hela vårens ridning. Just nu tycker hon att det är coolt men om någon vecka lär hon tröttnat. Som tur va har hon goda vänner i skolan som hjälper henne. Och efter idag är gipset fullt med namn. 
Glad att hon inte har ont och har anpassat sig snabbt till att ha ena armen gipsad. Ikväll städade hon tex sitt rum (för 1:a gången på länge) på 30min. Hon är tålig, stark o envis vår Agnes. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar