Mellanlandning..

I morse kom vi till Sthlm med båten. Efter lunch med Maja i Solna C & lite andra ärenden är vi nu hemma hos dom söder om stan. Vi har förberett maten & väntar nu på att dom ska komma hem. 

Efter lite eftersökning & övervägande har vi kommit fram till att vi sover på hotell vid Arlanda inatt ist för här som tänkt. För 1natt på hotell m frukost & sen parkering till vi kommer hem betalar vi bara 400kr mer än att stå 9dar på långtids-P och så slipper vi stiga upp sjukt tidigt & stressa genom rusningstrafiken imorgon. 

Lite pirrigare idag & lite ledsen över att vi inte hann boka bra platser på flyget (när platsbokningen & incheckningen öppnade satt vi på båten) utan nu sitter mitt i planet utan fönster. Ska se om det går att ändra imorgon. Annars va det väl så. 

Nu ska vi äta en god middag m "the Wallins" innan vi åker till hotellet.

Nu är det nära..

Jag har packat & börjar fatta att det är semester nu. Kan däremot inte förstå att vi faktiskt är i NYC om mindre 2 dygn. Jag är fortf lugn & sansad. Inte ens en gnutta ångest faktiskt. Jag tror detta kommer bli bättre än sist iaf. Tror faktiskt att jag kommer klara det fram till Dagen D. Kanske för att jag bara tar ett steg i taget (nästa är att vi ska till Stockholm imorgon) eller för att jag testat tabletterna nyligen.

Nu är väskorna packade & vi har kollat alla papper, pass & vouchers. Mamma & pappa har fått alla instruktioner & telefonnummer. Imorgon bitti ringer klockan tidigt & vi börjar resan mot New York via Stockholm..

Hoppas kunna lägga upp lite här också under resan. Men gissar att jag kommer vara flitigast på Instagram & Facebook..

  

Min Fredag: Antibiotika & bollhav..

Tack för all pepp & respons på mitt ångest-inlägg igår. Måste bara få poängtera att jag faktiskt inte alls tycker synd om mig själv eller är ledsen/deppig på något sätt. Jag är glad & peppad men ibland tar "det där" över. Det gör mig arg, rädd & väldigt trött. Så svårt att förklara. Jag förstår inte hur folk som lever med Ångest dagligen orkar. Jag blir helt slut efter en förmiddag.

Idag har dock varit en väldigt bra dag, iaf fram till lunch. Astrid väckte mig vid 6...... iofs inte så bra...  Men sen blev det bra. Jag & Astrid va hos en arbetsterapeut som hon träffat några gånger på förskolan. Hon hade ett UNDERBART rum med massa redskap att öva & leka med. Astrid behöver bla träna sin motorik & balans. Astrid älskar att träffa henne & jag är väldigt imponerad av hennes sätt att arbeta med barn. Så roligt att se Astrid leka med henne & hennes redskap. Vi hade en roligt fartfylld timme ihop.

När vi kom hem blev det lunch sen bar det av för att handla middagsmat. När vi kom hem kände jag mig trött & lite ruggig. Somnade på soffan, när jag vaknade vid 15-tiden kände jag direkt att något inte stämde. Efter att ett toabesök stod det klart. UIV denna gången oxå. Jä*la Kåvepenin! Blev samma i höstas, hade dock glömt bort det. 

Efter ett samtal till 1177 som tog kontakt med VC i Hemse åt mig så fick jag lämna prov & träffa läkare som gav mig antibiotika. Det va precis i sista minuten. Vid 16 tiden stänger dom nämligen för helgen. Så nu efter 3½h plågor har den äntligen verkat & jag slipper iaf springa på toa hela tiden. 

Så jag har kollat igenom min packning & provpackat lite. 

Minst halva väskan kommer vara tom på vägen dit!! 

Mr Ångest då ?? Nej han har jag sluppit idag. Så inlägget & era peppande tillrop igår stärkte och hjälpte mig verkligen! Hoppas han tagit helg nu. Jag ska försöka hitta energi att jobba hela helgen. Tyvärr mår jag inte så bra just nu med infektion i kroppen men jag ska göra mitt bästa utan att pressa det för hårt. Inte ALLS värt att köra på för hårt nu när vi ska resa iväg på Tisdag! 

Well Hello Mr Ångest...

Imorse påväg till jobbet kom den... Ångesten inför resan & flygningen. kan hänga ihop med att mamma kom igår & att det då blir uppenbart att det närmar sig.
Jag började undra varför vi ska åka, varför sååå länge, om jag verkligen vill detta & tänk om vi tröttnar efter 4dar. HA HA HA HA!! "Ångest-trollet" är inte klok & har nog inte förstått vad NEW YORK är. Nu i efterhand när det släppt så hör jag ju hur det låter. Men i min hjärna i morse fattade jag inte riktigt vad vi tänkte när vi bokade det här "spektaklet"... Tur att JAG inte känner som Ångesten.

 Hela förmiddagen på jobbet tampades jag med dom känslorna & symptomerna. Det kommer liksom i vågor: Små yr, lite illamående, ingen matlust (fick pressa i mig frukost på jobbet, i bilen dit blev det bara riskakor) & den där oförklarliga tryckande & trånga känslan. Jag vill bara sätta mig med telefonen & spela tex Angrybirds för att koppla bort/stänga av & fokusera på EN enda enkel sak (det är det jag kommer göra när vi checkat in på Tisdag). Så jobbigt att symtomen är så fysisk då jag ska jobba hela helgen & det kommer nog inte bli bättre. För jag kommer känna mig riktigt sjuk om det blir riktigt illa. Well well. Vi tar det då.

 För mig hjälper det som sagt att prata om det vitt & brett och öppet & ärligt så jag spydde ut endel över mina kollegor idag... Dom måste tro att jag är knäpp Men det är ju så det är & så det yttrar sig för mig. Lite frustrerande är att jag vet hur jag reagerar & varför men kan ju ändå inte riktigt styra det. Lite imponerande & skrämmande hur hjärnan faktiskt kan "bestämma själv". Fast det har iaf blivit bättre sen resan till Thailand för 6år sen. Då släpade jag runt Anders & bäbis Agnes i bilen till flertalet vårdinrättningar i jakt på ett läkarintyg för att kunna boka av resan..
Kanske att endel av er bli obekväma när jag pratar om Ångest så öppet. Kanske ni tycker jag är knäpp & onormal. kanske är jag lite knäpp men vem är inte det & vad är normalt?  Jag VET att ångest är vanligare än man tror, endel vet inte att det är ångest dom har och många vågar inte prata om det.

Så det kommer nog bli fler sådana här inlägg i helgen. Tycker ni att dom är knasiga behöver ni inte läsa. Men jag måste skriva dom, sååååå skönt efteråt.



Om 3 dagar lämnar vi dessa UNDERBARA godingar & det KOMMER bli så härligt. Dom kommer ha det så himla bra & vi också. Vi kommer sakna varann ibland men det är "bara" 9dar. Och vi har Wifi & en Ipad så vi kommer absolut köra facetime när det passar.

Dag 1 av 5 med ångest avklarad. Phu!! Ska bli sååå skönt när jag somnar på flygplanet vid Tisdag lunch.

9 dar kvar!!!

Jag är sååååå förväntansfull & res-pirrig!! Om 1 vecka är väskorna packade (lätt) & vi ska supergosa med våra  flickor en sista kväll på 9dar innan det tidigt på Måndagen bär av till Stockholm. Där sover vi en natt hos min syster & Joel för att på Tisdag morgon åka till Arlanda & vidare till NEW YORK!!!

Idag bokade jag transfern från flyget. Det har lutat åt att ta det billigaste: tåg från Newark till Manhattan. Men då ser man inte så mycket. En Yellow Cab (lite coolt) kostar ca500kr men transferbussarna kostar bara 300kr & då delar man med andra. Kul tror jag då man i bästa fall får åka runt lite på Manhattan & lämna av andra och får en liten Sightseeing på köpet. Så det blev Shuttlebus.

Vi ska bo på Hudson Hotel. Vi har bokat det billigaste rummet. Det jag förstått nu är att rummen är galet små. typ 12kvm. Vi får se hur det går. men som sagt vi ska inte hänga på rummet precis!! Blir det för tight får vi väl försöka uppgradera...

Jag kan ändå inte riktigt fatta att vi ska till New York snart.

Det är sååå mycket jag vill se, göra, äta & shoppa! Hoppas på MINST en dag bara i Williamsburg, Brooklyn.

Inför flygresan är jag bara lite små nervös & härligt pirrig men ändå inte panikslagen. Ingen ångest eller panikkänslor ännu. har ju mina "små vita". Det jag vill nu är att boka sittplatserna på flyget. Enda som oroar mig lite är tullen & tabletterna. Har pratat m Amerikanska Ambassaden efter att dom på Apoteket rådde mig att ringa & jag ska gå genom "röda gången" i tullen när vi kommer till USA. Visa tabletterna & läkarintyget. Är lite nervös över att bli av med dom. behövs ju på hemresan också. Men det kommer nog inte vara några problem. 

Så om 9 dar varav bara 4 av dom är arbetsdagar så bär det av på våran 4år sena Bröllopsresa och även vår 1:a resa på tumanhand NÅGONSIN (förutom bilresan genom Danmark 2005. Thailand 2008 va ju Agnes med). Efter typ 12år ihop så är det verkligen på tiden!! 

Som vanligt är Anders stencool & lugn medans jag studsar runt helt pirrig & glad!! 

Nu är det Countdown på allvar!

Vårt vackra änge...

I vintras köpte vi en tomt här mitt i Stånga. Planen från början va att bygga ett hus där men hur vi än räknar & räknar på det där drömhuset så blir det sådär läskigt dyrt. Kanske vi bygger ett enplanshus, eller inte alls, eller om 10år. Vi får se! Hur somhelst ÄLSKAR jag den där tomten så även om ursprungsplanen är lagd på is så är vi nöjda med köpet. Där växer massa vårblommor & det finns minst 3-4 fruktträd. Det häftigaste med tomten är det gigantiska knotiga & vackra päronträdet.

 Idag åkte vi dit för att span in växtligheten, röjja lite sly, grilla korv till lunch, rasta barnen & bara hänga lite.

Massa ljuvliga vårblommor.. 

Älskar detta trädet!

Blåsippor i olika nyanser växer både här & där på tomten..

Vi gjorde upp en liten eld & grillade korv till lunch & så blev det marshmallows till efterätt.

Blev en fin dag. Och Astrid verkar vara på bättringsvägar. Ingen kräk sen det igår kväll & inte heller någon feber efter det. Vilken tur att jag är ledig i 2dar till nu så jag kan hålla henne i karantän utan jobbångest.

Höjden av otur...

Alltså jag är så himla trött på allt just nu...  Just nu känns det som att ALLT går emot oss. Början på 2014 har mestadels varit helt jä*la värdelöst. För har det inte varit det ena så har det varit det andra & gärna det tredje också. Seriöst, det kan bara bli bättre. Ok jag kaaanske överdriver lite just nu men just idag känns det pissigt.

Hade längtat efter denna helgen. Anders kom hem från Sthlm & ska inte åka på Måndag igen. Vi skulle fixa & organisera upp lite i kaoset som blivit efter denna veckan och planera lite inför resan. Och vi skulle äntligen ha kalas för tjejerna som fyllde 6 & 4år i Oktober respektive November. Alltså snart ½ år sen. När dom fyllde va vi mitt uppe i flytten, sen jobbade Anders i Sthlm ett tag, sen va det jul&nyår och när det väl blev vardag igen så började Anders jobba i Stockholm igen. Och så rusade tiden iväg. Har haft som mål att vi ska hinna INNAN våran Resa iaf. Så blir det inte nu...

Igår kväll verkade Astrid lite hängig och småvarm och efter att stått & bakat brysselkex till kalaset lite väl sent så vaknar Astrid vid 1 tiden & är kokhet. Vi går & lägger oss. Hon får kall handduk, glass,supp & vatten och precis när jag håller på att somna så säger Astrid att Agnes gråter, Anders går in & hon har då spytt ner halva sängen. Så det va bara att stiga upp, preppa soffan, Anders städade ur sängen, Agnes va vit som ett lakan & såg ut som en fågelunge där hon satt på golvet. Jag & Astrid somnade på soffan vid halv 3-3 tror jag. Och jag vaknade redan vid 06 igen. Smsade alla föräldrar till dom bjudna barnen och  sen har vi hängt där mest hela dagen. Jag sov som en stock mellan 9-13 och vaknade med hemsk magknip. Hoppas & tror att det beror på penicillinet. Släppte efter att jag fått i mig lite mat iaf. Sen kollade vi på den gamla klassikern "Ensam Hemma" med barnen. Dom tyckte den va jätte kul. Mysigt med lite film-mys mitt på dagen.

VARFÖR kommer det nu!? Barnen har inte varit kräkdålig en endaste gång denna vintern och så kommer det idag!! Lagen om alltså jävlighet när den är som värst..

Agnes förstår varför vi inte kan ha kalaset men Astrid har blivit lite ledsen & frågat några gånger. 

Nu ikväll har jag packat ner allt som skulle vara till kalaset. Godiset, glasstillbehören, sugrör mm mm  

Och jag blev så arg & ledsen när jag gjorde det att jag nästan började grina... Så himla tråkigt & orättvist. Helgen som skulle bli kul, glad & festlig blev en helg med en soffa & säng klädda med filtar & plastad frotté, ihoprullade mattor, stök, en tvättmaskin som aldrig stannar & jag känner bara hopplöshet. Orkar lixom inte mer motgångar & jävelskap nu..

Jo men visst.. Precis när jag skriver sista meningen så börjar Astrid kräkas.. 

Repris..

I höstas när dom tog ut en visdomstand fick jag en inflammation. Fick penicillin & så "Tamponerade" dom hålet. Dvs dom tryckte upp en tuss med inflammations-hämmande smörja i hålet där tanden suttit. På bara någon dag ordnade det sig.

Denna gången trodde jag det skulle klara sig men inatt på dag 4 va inflammationen ett faktum. Bekräftar bara det jag anat: att jag & min kropp är väldigt slut efter allt som varit senaste veckorna. Klarar liksom inte sådanthär också. Smakade unk i munnen & kände mig risig när jag vaknade. Att sjukanmäla sig va INTE ett alternativ när jag börjar 6:45. Startade därför dagen med superdosen 1 Ipren & 2 Alvedon men pga smaken i munnen mådde jag sååå illa att jag bara fick i mig ½ macka påväg till jobbet. Och hela förmiddagen har jag verkligen mått sjuuukt illa. Så illa att jag suttit i kassan & svalt för att inte kräkas. Alltså den smaken som kommer ur hålet + sjukdomskänslan.. Jag är inte så känslig men fyyyyy f*n.  Uuuääärrk!! Har knaprat ½ påse Fishermans friends för att hålla smaken borta. Nu blir det inga mer smärtstillande för min mage gör ont. Hoppas bara att jag ska kunna hålla den glad med sådana där lacti tabletter under antibiotika-kuren.

Ringde på frukosten och tack vare fina & proffsiga människor på Folktandvården fick jag ett sms om en tid inne på Visby kliniken vid lunch hos min tandläkare & på mindre än 10min hade dom rengjort, tamponerat & skrivit ut penicillin. Och såfort hålet va tilltäppt så försvann mycket av illamåendet. Så nu kör jag en penicillin-kur & hoppas att all urk-smak försvinner snart. Tussen som sitter i hålet ska sitta över natten men vet inte om jag är så sugen på det för förra gången vaknade jag morgonen efter & tussen va borta. Hade svalt den! Bläää!!

Nu blir det Antikrundan & Kalas-förberedelser!  

Hoppas på att "the båtten is nådd" för min del & att allt blir bättre från nu. Kalas för tjejerna på Lördag, jag hoppas orka träna minst 1ggr denna veckan iaf. Har inte ens orkat tänka tanken senaste dagarna. Och nästa vecka hoppas jag att vi ska hinna organisera & styra upp det kaos som blivit "under ytan" dom senaste veckorna. Och jag hoppas även min gamla vanliga energi & positivitet dyker upp snart igen. Tror en del av det kommer med båten vid midnatt.

Nu vänder vi på bladet... och blickar framåt..

Tufft upplopp...

Mitt förhoppningsvis sista klagoinlägg om det här med att vara ensam i veckorna... Men jag måste bara få det ur mig för sista veckorna har varit hemskt tunga..

Nu är det bara 2 dagar kvar av dom SJU veckorna som Anders jobbat i Stockholm mån-tors. Det har gått rätt bra, till en början iaf.. 3-4 veckor funkar bra och går rätt snabbt men efter det har det bara gått utför. Det är lixom inte det där med att ta hand om barnen som är jobbigast utan det är kombinationen av allt.. Att vara ensam med allt: tvätt, mat, handla, tv-soffan, allt små fix & att inte ha någon att prata med på det sättet som man pratar med sin partner. Om skol/dagissaker & jobbgrejer. Ingen att tjata på eller någon som tjatar på mig om disk, tvätt & städning. ;-) Ingen att skratta med åt barnens upptåg & historier. Ingen att få hjälp av när det utbryter tjafs här hemma. Ingen att leva vardagslivet med helt enkelt...
Och på helgerna när han varit hemma har det blivit rätt intensivt då jag & han också velat träffa våra vänner & varannan helg har jag jobbat och oftast har jag varit rätt trött & sovit mer än vanligt.Så helgerna ihop har inte blivit så bra & mysiga som jag hoppats.

En positiv effekt av detta är iaf att tjejerna faktiskt bråkar mindre & leker mycket bättre ihop. Hjälper till med småsaker ibland. Inte alls lika mycket småtjafs & bråk.

Lyckligt lottad som jag är har jag haft Anders bästa föräldrar som hjälpt mig med hämtning, lämning, avlastning & Gunilla har tom röjt undan i köket & annat småplock. Såååå TACKSAM!  Och pappa som va här & skämde bort mig... Jag är mållös över vilka fina föräldrar vi har jag & Anders!

Agnes målade en bild av mig & Anders i helgen! 

Samtidigt känner jag mig så pinsamt gnällig & tjatig om hur jobbigt jag tycker det är. Jag borde ju fixa det då det bara gäller en "kort" period. För det finns ju faktiskt mängder av Enastående ensamma föräldrar där ute som lever såhär hela tiden... Och jag säger det igen: Jag fattar inte hur dom orkar? För jag känner mig helt urlakad & tom. Börjar undra vad det är för fel på mig som inte fixar det? Alltså detta är sista 2 dagarna nu och jag känner att jag får hämta kraft nere från stortån.

Fast jag får väl skylla lite av energibristen på gårdagens upplevelse också. Murphys-lag slog till mot mig igen: Det började i Söndags med att det återigen började värka i tanden som jag vägrade dra ut för 3 veckor sen. DÅ hade jag inga problem med den & jag hade lång ensam jobbvecka framför mig så vi hoppade över det, men sen vi avbokade tiden har den börjar värka lite då & då. Bara för ATT! antar jag. Och jag gissar att tandläkaren tänkte "Vänta du bara".. Och i Söndags kväll va det värre än någonsin. Dags att ringa tandläkaren på Måndags morgonen. Enda tiden denna veckan i Hemse va igår annars fanns det först nästa vecka. Så inget snack om saken jag tog tiden igår. Vill ju va av med problemen innan vi reser till New York om 13dar liksom. 

Och som jag befarat så fanns det bara ett alternativ. Ta bort den!! Hade sådan ångest. Känns verkligen sååå värdigt att sitta & grina i tandläkarstolen snart 36år gammal.  *skäms* För när dom tog visdomstanden i höstas vart jag helt chockad över hur vidrigt det va. Nu i efterhand vet jag att det va INGENTING jämfört med detta. Hade jag vetat hur detta skulle bli hade jag ALDRIG gjort det eller jo men jag hade nog hellre blivit sövd/drogad faktiskt.  Efter bedövningen va klar tog det 15-20 min för tandläkaren att dela, bryta, dra, bända & plocka loss tanden rot för rot. Alltså jag har aldrig varit rädd för tandläkaren men det här gör jag ALDRIG om igen. Jag gör faktiskt hellre ett kejsarsnitt till än att dra ut en tand... USCH!!  Sviterna efter hans kamp blev en öm läpp, en extra dyr nota (finns tydligen 2 prisklasser på utdragning & denna va den dyrare), extrem tröttma (sov mellan 14 & 19 igår), värk i munnen, ständig blodsmak i munnen (blöder fortf lite) och så blir man så konstigt torr/slemmig/konstig i halsen av allt blodet tycker jag, spänningshuvudvärk som spred sig i käke, panna, nacke & axlar & illamående. Så här har jag legat som en blek skugga av mig själv på soffan i 1½dag och inte orkat ett enda skit, knappt ens äta.. Nu börjar jag ana en liten förbättring. Och idag åt jag iaf 2 äggmackor & lite kvällsmat. Jag orkade laga köttfärssås idag & jag orkade plocka undan den. Och för varje timme efter det orkar jag mer & yrseln/illamåendet släpper mer & mer.. Jag har fixat inbjudningar till kalaset på lördag, bestämt tillsammans med Agnes hur "glasstårtan" m tillbehör ska se ut & även gjort några godispåsar till kalaset. 

Så nu kör vi sista 2 dagarna utan Anders. Jag har hittat en gnutta energi i min ena stortå. Anders syster som ungarna (och vi) älskar har kommit på besök från London. Imorgon löser svärisar + Lisa Zumba racet medans jag jobbar. Och på Torsdag slutar jag tidigt. Nu hoppas vi bara att min trötta kropp orkar stå emot ev infektioner där tanden satt & att det läker fint.

Och om 2 veckor strosar jag & Anders runt på Manhattan. Det är en rätt skön målbild! 

EFTERLYSNING!!

Jag kör ut den både här & på Instagram!!

Jag efterlyser dessa ljusstakar! Dom kommer från IKEA & såldes för typ 3-5 år sen, tror det va runt jul. Kostade någon/några tior, heter "VÄGHULT" & finns iaf i vitt & rött men tror det finns fler färger. Är intresserad av alla färger.

Dela gärna mitt inlägg för att sprida efterlysningen & maila eller inboxa om ni har & vill dom sälja till mig.

Tack på förhand!! // Lina

Mina fingrars räddning..

I höstas slog Astrid sig så illa i huvudet att vi va tvungna att åka till vårdcentralen med henne. Dom beslutade att limma såret.
Sagt & gjort. Astrid va så tapper och sköterskan va jättesnäll & pedagogisk med Astrid. När vi va klara så sa han att vi skulle ta med resten av limmet hem (dom slänger ju ändå bara tuben annars då den är steril). Bra att ha om det skulle "glipa" i såret igen så skulle vi kunna laga själva.

Hans tips va annars att spara den ändå då det är det perfekt till tex torrsprickor på bla fingrarna. Jag sken upp & berättade om mina problem vintertid. I mitt jobb hanterar jag mycket kartong & främst kvitton som är uttorkande för händerna. Och förut i charken & på statoil tvättade man händerna hela tiden. Har lidit av dessa sprickor i många år. Smärtar så sjukt & har inte hittat någon bra kräm utan bara tejpat/plåstrat fingertopparna och då varit tvungen att ha hanskar... Ond cirkel.

Har använt limmet 5-6 ggr i vinter & det räcker nog några säsonger till. HUR bra som helst. Man limmar ordentligt, trycker ihop sprickan & så läker den på någon dag. Har bara haft små sprickor i år då dom inte hunnit bli sådär hemskt stora innan jag limmat dom!  

Vilket "mirakelmedel" för ni kan kanske ju tänka er smärtan att sitta & slå på kassaknappar med spruckna fingertoppar..

Det där om "kassakilona"...

Jag har alltid jobbat gående, stående & springande... Att sitta ner en längre period på tex kurser slutade oftast med feberkänslor, uppblåst mage & tröttma.

Så blev jag flyttade från golvet till kassan i höstas. Skräckblandad förtjusning då jag älskar kundkontakt men att sitta så mycket, hur skulle det gå och hur skulle jag må??

Första tiden va tuff men jag har vant mig. Enda jag känner nu är att jag kan få ont i ryggen ibland & att det gör lite ont i axel & arm ibland. Men inget allvarligt. Försöker variera rörelserna med att när läge finns packa kunden påse direkt & stå upp.
Men det märks ändå att jag inte rör mig alls lika mycket längre. På bara 6mån har jag gått upp 4-5kg, är stelare, flåset är sämre, bäckenet är sämre & magmusklerna ännu mer isär. :-( Och nu har tom endel jeans börjat bli för tighta, vågar inte ens testa mina fina klänningar just nu. INTE KUL!

Så från att alltid fått träning i fysiskt jobb så måste jag nu hitta andra sätt att röra på mig & hålla kroppen i bra skick. Har aldrig varit road av träning & med ansträngnings astma så passar inte alla träningsformer mig..

Har börjat promenera men då Anders är borta just nu så går inte det så bra med barnen. Min kollega kör TABATA & jag kände att det nog kan passa mig.

Så idag testade jag med en bra app som jag fått tips om & loppisfyndade 1kg hantlar. Och jäklar va snabb & smidig träning det är. Fick kämpa & svettades oxå. Måste vara bra. Testade dips, knäböj m hantlarna & plankan. Det här kan verkligen passa mig. För jag blev peppad av nedräkningen, att man kan spara aktiviteten &  får jag dit en spellista så kommer det bli ännu roligare.

Om inte jag inte har en uttråkad, rastlös & feberfri Astrid som lessnar på att mamma ligger & flåsar på golvet finns det absolut tid & möjligheter att jag kommer fortsätta. Som ni ser, sista plankan blev tyvärr inte av.

Jag vill ju kunna använda hela min garderob & inte behöva gömma mig bakom en solstol på Rhodos i Augusti.

Så jä*la TYPISKT!!

När jag såg detta anslaget för 2-3 veckor sen blev jag sååå glad & uppspelt. En hel dag med föreläsningar, utställningar & Workshops med temat återbruk, hållbarhet, DIY & redesign. Elsa Billgren ska föreläsa & jätte duktiga Aira Lee ska hålla i en workshop. Som gjort för mig. Jublade inombords... tills jag läste datumet! Det är nu på lördag.

Åhhhhhh.... Vi åker ju till Stockholm imorgon. Vill så gärna gå men jag vill ändå pytte lite mer till Stockholm & hänga med familjen & gå på Bukowskis utställningen. Så trist att det inte går någon kvällsbåt upp på Lördagar. För då hade jag nog tagit den. 

Men men, familjen väger alltid lite tyngre...

Får väl hoppas att det återkommer nästa år. HOPPAS HOPPAS!!

Oops I did it again....

Innan jobbet igår besökte jag några av loppisarna i Visby & jag bröt regeln "Loppis-stopp" nååågra gånger.
Men det handlade inte om stora pengar & det va saker jag letat efter eller njaaa saker som jag kom på att jag letat efter när jag hittade dom iaf.. :-D

Bästa köp va iaf detta soffbordet i jakaranda faneér! För 50kr! Perfekt då det vi har i Teak visst är fint men lite väl högt & sååå litet. Man får inte plats med blommor, ljus & popcornskålen på det samtidigt... Detta är jätte stort så nu får säkert Anders fötter plats också.

Super stabilt trots hjulen.. Några repor men dom kommer snart få sällskap. (Sorry för att tapeten kom med & besudlade bordet, ryyys.. urk..)

Sen hittade jag en sådandär stol med hålig sits till. Har 2st omålade vid matbordet. Denna vita fint slitna fick plats vid ingången & får tjäna som avlastningsyta för barnens ryggsäckar mm ..

Okej dom här är väl snart off-season men när nästa snöslask kommer är jag rustad till halva vaden med dessa häftiga gamla käcka, klackade, nästan nya & fodrade Tretorn gummistövlarna m dragkedja. Stl 41 dvs med plats för raggisar. Sååå sköna men ändå lite finare än vanliga stövlar..

Och så perfekta anslagstavlan för alla lappar, brev & grejer som ska skickad & lämnas in. Bytte ut det välanvända komihåg blocket mot ett eget som jag spikade fast till vänster. PERFEKT att skriva upp saker som måste köpas istället för alla komihåglappar & inköpslistor som dräller runt här.

Och så lite boost på ljudbok till mig själv. Har faktiskt inte läst hennes böcker innan och just nu kan det inte skada.

Så som sagt förut. Regler är till för att brytas. Iaf när det är saker som är  BRA, BILLIGA & kommer till användning direkt!

Det blir sällan som man tänkt sig...

Jag hade samlat mig & tankat lite energi efter 2 dar hemma... Jag va laddad att jobba hela veckan fram till Sthlms-resan på Fredag..

Tyvärr tänkte Murphy annorlunda. Igår vid 18 när jag haft min rast på jobbet ringde det i mitt skåp precis när jag va påväg ut igen. Det va Gunilla.. Astrid hostade och hade feber på det. Omtänksamma svärföräldrarna hade kollat på om dom kunde ta sjukdagen idag men det gick inte. Så idag får jag VAB:a.

Astrid vaknade tyvärr vid midnatt när jag va påväg i säng så vi stannade i soffan en stund för att få ner febern och inte väcka Agnes, sen va hon vaken till 2. Hostig & varm. Härligt nog verkar dock krupp-hostan vuxit bort nu. Va liiiite "skällande" igår när Gunilla kom hem men inget mer sedan dess!! Alltid något!

Så nu ligger hon i soffan & kollar favorit filmen "Grinchen".. Jag roar mig med tvättvikning & plock. 

Jag vågade...Freak-varning!!

Kan tänka mig att några av er tycker jag är skitknäpp! Då får ni tycka det... Och då kan ni ju sluta läsa här så slipper jag reta upp er i onödan. ;-D

Nu blir det sådär jobbigt pinsamt, ärligt & utlämnande igen. Jag mår faktiskt så mycket bättre av att vara ärlig och öppen, pratar gärna om sådant som är jobbigt & skrattar åt det. Problemen känns så mycket mindre & jag mår så mycket bättre då. Sån är jag... Helt värdelös på att bita ihop, hålla masken & låtsas vara något jag inte är..

HUR SOM HELST. HERE WE GO!

Som ni nog vet är jag ju hysteriskt flygrädd & har fått tabletter att ta inför flygningen. Starkt ångestdämpande grejer. Dom funkar bra & har tagit mig ut i vida världen 2ggr innan. Så himla bra skulle man kunna tycka, vad smidigt att bara ta en tablett.....

Men tyvärr är det inte slut där.... Roten till min flygrädsla är delvis att släppa/tappa kontrollen. Vilket den där tabletten också orsakar. Jag blir dåsig, såsig & somnar till slut..

Resan till New York närmar sig nu. Wiiieee! Längtar!
Jag tänker inte sååå mycket på flygningen ännu, men jag har däremot börjat oroa mig för just dom där tabletterna. Mest får att jag mådde sååå dåligt inför att ta dom när vi skulle flyga för 2år sen. I flera dagar innan resan va jag oroligt & hade ångest men vägrade ta någon tablett. Jag satt på Arlanda med lurarna i öronen & va helt inne i Angrybirds, orkade varken tänka eller prata. Hade sådan hemsk ångest inför att ta tabletterna mot ångesten. HELT SJUKT ju!  Då va det verkligen på riktigt PEST eller KOLERA. Ta hemska tabletten & tappa kontrollen eller hoppa på flyget utan och faktiskt känna att jag har noll kontroll.. Vidrig känsla.

Så inför NY resan har jag tänkt prova dom 1-2ggr innan.. Bara för att avdramatisera dom. Känna hur det känns & ha lite koll på hur lång tid det tar innan jag somnar... Sa jag att jag va ett kontrollfreak?? :-D  Ha ha ha!!

Igår passade det perfekt. Jag va ledig & barnen va på dagis/skola och Anders va kvar på ön och gjorde några jobb... Så efter att ältat lite "tänk om" medans jag satt och stirrat på den där asken i närmare ½ timme så tog jag den tillslut... Sa ju att jag tycker det är jobbigt... Inom 1h sov jag gott.. Och jag överlevde, det va inte obehagligt & jag vaknade igen!  Så jag kände mig tuff efter middagen och för att verkligen gå till botten och testa hela förloppet då jag under 8h flygning i värsta fall kommer behöva ta 2 doser så tog jag en till när jag gick & la mig vid 21. Har sovit såååå gott inatt! Och jag överlevde, mår fortf inte dåligt & vaknade igen!!

FAN va skönt det känns!!! Kanske att jag nu kan njuta av dagarna innan resan denna gången, och antagligen klara av jobbet (gjorde jag inte sist) & slippa vara ett vrak på Arlanda innan det är dags att flyga!!

Jag KAN ta tabletter för att inte vara rädd för att flyga... Jag är inte rädd!!!

Det här med att vara gräsänka...

Halva tiden på Anders jobb-period i Sthlm har gått. Jag börjar vänja mig & tack vare våra föräldrar har det gått rätt bra.
Men det är sååå tråkigt att han inte är här i vardagen. Saknar stundtals ihjäl mig. Och det är inte enbart pga jobbet med barnen. Det är ju tillsammans man ska va....... Det är tungt när han är borta. Vi pratar lite i telefon & via Facetime då & då. Men jag är ingen telefon-pratare och när jag har tid att prata dvs påväg till & från jobbet så jobbar han eller sover... Blir inte mycket prat tyvärr.
Har börjat se ett mönster i mitt välmåeende. Veckan utan Anders går & jag kör på för fullt med assistans från svärföräldrarna. Blir inte mycket tid & energi över till mig själv och mina intressen. För när barnen lagt sig gäller det att plocka undan, tvätta & förbereda nästa dag. Kollar lite på TV men inte lika kul utan att ha någon bredvid sig att prata med om det man ser.
  Men på Torsdagskvällen när Anders tar båten hemåt känns det redan lättare, jag slappnar av lite, energin ökar & inspirationen kommer tillbaka... Känslan när man vaknar till av att dörren öppnas & stängs vid 01 tiden natten mellan tors&fre är obetalbar. Oftast somnar jag om innan han går & lägger sig men känslan är helt underbar. Min man & barnens far är hemma.
I morse kändes allt så mycket lättare & jag har varit mycket gladare idag än vad jag varit i veckan.

Nu är han hemma till Tisdag morgon. Tyvärr jobbar jag varannan helg (denna är en sådan) vilket stör ihjäl mig... Att missa tid med hela familjen samlad är inte värt ett ENDA av dom pengarna jag tjänar på helgjobbet, men jag har inte mer semester att ta ut & det är inte helt uppskattat att ge bort passen.. Även om jag gärna skulle göra det under denna perioden. Alltid ledsamt att stiga upp kl 04:30 på lördagen & komma hem 12h senare..

Klockan är snart midnatt. Dags att slita sig & krypa i säng. Skiter i om jag bara får 4½h sömn det är värt det för att få tid ihop med min man.

Snart är det över för denna gången & om 30dar ska vi ska ta igen ALLT under 7 dar i NEW YORK! bara vi 2!